tisdag 28 december 2010

Tusen Gånger Starkare


Signe går i en vanlig klass någonstans i Sverige. En vanlig klass där pojkarna bestämmer och flickorna rättar sig efter dem. Tittar sig själva i speglarna för att få godkännande och få rätt poäng av pojkarna. På lektionerna skriker pojkarna ut svaren och flickorna sitter tyst och markerar och hoppas både att få svara och att inte få. Signe är alltid tyst och säger hon något skrattar alla och ber henne tala högre. Den enda flickan i klassen som vågar säga något är Mimi. Hon är klassens drottning, ser sig mest i spegeln, vill ha mest komentarer av pojkarna, och spelar dumare än de andra.

Men en dag ändras alting. Lärarna är förväntansfulla då de talar om den nya flickan. Saga heter hon. Hon är stark och vågar ta för sig. Lärarna väntar. Det är just vad flickorna i klassen behöver. Någon som lär dem att ta åt sig och ta plats, våga säga vad de tycker.

Allt blir endå inte som lärarna trott. Saga är ennu starkare än de tror. Hon är inte rädd för något! Hon ser lärarna i ögonen när hon talar med dem och ger svar på tal åt pojkarna. Sakta men säkert börjar Saga vända upp och ner på saker och ting i klassen. Hon får alla flickor med sig. Tilsammans, med Saga, är de starka. Tillsammans tågar de ut från klassen, svarar på frågor utan att ha fått ordet, sjunger högt och ljudligt och ändrar gymnastik lektionerna från bollspel till dans. Tillsammans kan de vågar de! Hemma i ensamhetet drömmer Signe att en gång våga göra det Saga gör, att en gång också bli stark! Signe önskar att hon skall våga.

Allt det här är någet lärarna inte räknat med och till slut vill de ta tillbaks allt de sagt. De vill se ett slut på det här och få allt tilbaka till det vanliga. De bestämmer att informera eleverna om att det här inte fungerar. Saga frågar öppet vad som inte fungerar. Att flickoerna beter sig som pojkar? Att flickorna slutat vara snälla och stöda lärarna? Saga håller med att det inte fungerar men hon menar något annat än lärarna. Hon menar att flickorna och pojkarna måste ha samma regler.

Tusen gånger starkare är skriven av Christina Herrström. Allt det hon säger stämmer exakt in på vad jag lärt mig i skolan. Man får nästan för sig att hon gått i skolan de senaste åren och berättar om sina erfarenheter därifrån. Christina skriver på ett sätt som gör att man inte vill sätta ifrån sig boken. Signe växer under boken från en liten, blyg tönt till en ung kvinna med många tankar som vågar säga ifrån. Jag vill verkligen rekomendera boken och håller med recenenter runt om i Sverige som gett den mycket bra feedback. Tusen gånger starkare har nominerats med Augustpriset.

måndag 27 december 2010

All we know of love


All we know of love handlar om 15-åriga Natalies resa från sitt hem i New York till sin mamma i Florida. Orsaken är att det nu är fyra år, fyra månader och sexton dagar sedan Natalies mamma gick ut och inte kom tillbaka. Under resa träffar Natty en massa människor som alla har sin historia att berätta om kärlek. Olika sorters kärlek, glad kärlek, sorglig kärlek, ömsesidig kärlek och ensidig kärlek. Hon märker att alla har berättelser eller minnen de aldrig berättat, kanske ingen haft tid att lyssna eller ingen velat lyssna på dem. På resan ner till Florida lär sig Natalie mycket om kärlek. Hon inser att det viktigaste med resan inte var att träffa sin mamma som hon trott, utan att hon måste lära sig av sina egna misstag och våga göra misstag. Natalie lär sig också att kärlek inte är så lätt som det verkar.

All we know of love är skriven av Nora Raleigh Baskin. Den lärde mig mycket om kärlek och håller fast läsaren. Har du en gång börjat kan du drömma om att sluta!! Varje kapitel börjar med ett citat om kärlek. Jag läste den på engelska och vet inte om den finns översatt till svenska. Denna bok får dig att se på den kärlek du får med ett stort värde och du blir lycklig för det du har!

tisdag 21 december 2010

Bär alla muslimer faktist slöja eller gifter bort sina döttrar?


I malmö bor familjen Rastegar-Irandoust. I familjen bor Panthea Rastegar är mamman i familjen som gör allt för att lära sig att bli svensk. Hon intervjuar alla om vad som är svenskt och hur man firar det ena och det andra på ett svenskt vis. Sen har vi Amir Irandoust. Han är pappan i familjen och han förstår sig inte alls på svenskarna, även om han gör allt för att lära sig. Han är alldeles chockad då barnena inte har några läxor eller då de fägar hårena. Till familjen hör också dottern Bahar och sonen Shervin. Bahar hatar att kännas sig annorlunda och tycker att hennes föräldrar bara skämmer ut sig. Hon lever sitt liv och är mycket bästemd. Det som försvårar detta lite är att hennes pojkväns mamma tycker att Bahar borde kännas sig åtmonstone lite utanför sammhället, vilket Bahar tycker att är alldeles onödigt. Lillebror Shervin växer från att ha varit en lite vild unge till en som tycker mycket och gärna vill vara svensk även om det inte riktigt lyckas. Allt eftersom det inte fungerar börjar han hänga mera och mera med sin invandrar vänner.
Marjaneh Bakhtiari skriver på ett sätt som får boken att vara lätt att hänga med i. Kalla det vad fan du vill är rolig och får dig emellanåt att gråta av skratt. Jag tycker om sättet hon skriver på och hur personerna utveklas i boken.

söndag 26 september 2010

Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck


Sommarlovet är slut och Agnes har flyttat från Stockholm till Umeå. Eftersom hon inte alls trivts i sin klass i Stockholm är hon lite orolig hur det skall gå. För att få vänner har hon gjort upp en strategi: 1. Var normal 2. Ha normala kläder 3. Var inte speciell, jobbig, överduktig och frånstötande pluggig 4. Var öppen och utåtriktad 5. Gör om, gör rätt och lyckas den här gången!

Genast första dagen hon är i Umeå ber hennes föräldrar henne med på en grann middag. Det visar sig att pojken i familjen är lika gammal som Agnes och går i samma gymnasium. Han heter Adam och Agnes tycker först att han verkar mest tråkig. Men allt efter att de träffast ett par gånger utanför huset blir de vänner. Adam hjälper Agnes att hitta till och från lektionerna och tar med henne till sina kompisar. Snart känner Agnes flera i Umeå. Hon trivs men hela tiden gnagar tanken att tänk om det bara är på låtsas, tänk om de inte gillar mig på riktigt. Sen träffar hon Jacob. JAcobs specilla klädstil och utseende får allt att snurra för Agnes. När han talar med henne glömmer hon allt annat. När Jacob ber henne om hjälp vilken låt han och hans band ska spela på en konsert är hon överlycklig. Agnes börjar drömma om Jacob och tycker sig vara kär. Samtidigt träffar hon Adam nästan dagligen och tittar på film med honom. De har helt olika filmsmak och det Stör Agnes medan Adam inte verkar bry sig. Efter ett tag visar det sig att Jacob har helt andra planer än att bli kär i Agnes.

Agnes deppar ihop och vill inte göra någonting men efter ett bråk med Adam märker hon att det finns något viktigare än Jacob. Och dessutom mycket närmare. Nämligen Adam!

Tänk om det där är jag är en gullig kärleks historia om att våga var sig själv. Det handlar också om att våga fortsätta fast man har motgångar. För det gör Agnes!

söndag 11 juli 2010

De kallade mig Ise av Madeleine Krell


Erla Sigurdottir är 15 år gammal och får chansen att provspela för Nike IF:s damlag. Utan att hon vet hur det går till spelar hon plötslifgt där. Det är ett stort steg för Erla som drömmer om att bli bäst i världen. Hon tränar och tränar allt vad hon orkar. Erla blir snabbt en i gänget och får smeknamnet Ise. Spelarna häpnas över hennes teknik och tränings iver. Ise tränar och tränar för att bli lika bra. Snart märker hon att hon gått upp i vikt. Utan att tänka på det börjar Erla mera och mera vakta vad hon äter. Kompisarna i laget frågar om inte hon tränar lite för mycket och om hon inte borde äta lite mera. Men Ise är stenhård på sin sak. Hon får inte gå upp i vikt, då blir hon ju långsammare. Det går så långt att Ise svimmar i spelar gången under en match i Göteborg.

Ise blir insatt på ett hem för männskor med ätstörningar. Även om hon själv vägrar erkänna att hon är sjuk. Alla omkring henne undrar hur det kunde gå så här långt. Mest klandrar sig Appe och Mia, två spelare i Nike IF. Båda såg att något var fel men trodde blint på Ise som påstod sig vara frisk. Appe var den i Göteborg som tog steget att berätta. Det hela blir inte bättre av att Appe en dag när hon är på besök på Hemmet ärkenner för Ise att det var hon som berättade. Ise ber Appe dra långt och aldrig komma tillbaka. Efter det följer en svår tid för både Appe och Ise. De saknar båda den andra närvaro och båda önskar att allt skulle bli som vanligt igen.
Erla släpps tillslut ut och allt borde nog bli bra om inte hennes föreldrar bara bestämt att hon aldrig mera få spela fotboll. Än en gång slås Erlas liv i spildror. Sommaren går långsamt men efter att ha tilbringat ett par veckor hos farmor och farfaa på Island är Ise tillbaka i Sverige redo att börja gymnasiet. Första dagen möter hon tre pojkar som pratar om fotboll. Utan att märka det flyter Ise in i samtalet. Även om hon gör allt för att inte prata med Johannes, Tobias och Markus sluta det endå med att dde blir hennes nya kompisar. En dag när Ise äntligen tar mod till sig att springa igen råkar hon springa förbi fotbolls planen i Aspetorp. En pojke skjuter bollen över staket rakt mot Ise som tar ner den och börjar tribbla mot planen. Utan att tänka fintar förbi en pojke som kommer emot. När hon tittar upp ser hon att det är Johannes. Lite lägre bort står ett helt pojklag och skrattar.

Utan att veta hur det egentligen går till börjar Ise träna med Aspetorps pojkar. Hela tiden intalar hon sig själva att hon inte tränar med dem utan tränar dem. Under vintern får hon sedan chansen att börja träna ett flicklag. Hon tar uppdraget och trivs verkligen med det. Efter att ha tränat ett halvt år med pojkarna får Ise än en gång fråga att provspela för Nike IF. Efter många om och men och många långa discusioner med sina föreldrar tackar hon ja. Hela Nike brusar av glädje över att få henne tillbaka. Pojkarna är stolta över henne och den här gången lovar alla att säga till genast när de börja gå för långt med hennes tränande och ätande.

Madeleine Krells bok får en genast med.Boken behndlare ett allvarligt ämne men hon för det endå fram på ett sätt som är lätt att ata emot.
Ise är inte redo för något sånt här när hon är 15vmen när hon kommer tillbaka två år senare har hon växt till sig. De kalladde mig Ise fick mig att tänka på hur lätt något kan gå överstyr. Hur lätt ens kamrat kan insjukna utan att man märker det. I slutet av varje kapitel får man ta del av vad Ises lagkamrater i Nike IF tänker och tycker över det som hänt. En tjock och god bok värd att läsa.

torsdag 24 juni 2010

"Vad mina vänner inte vet" och "Vad min flickvän inte vet" av Sonya Sones


"Vad mina vänner inte vet" är första boken i Sonya Sones bok duo. Sophie är en av skolan coola tjejer, men på jullovet har hon inget att göra. Alla hennes vänner har rest utomlands och hon är ensam kvar. Plötsligt en dag när Sophie siter på en bänk på konst muset och tittar på en tavla kommer en pojke in. Han går i samma skola som Sophie och klassas som skolan värsta nörd. Pojken heter igentligen Robin men alla kallar honom Murphy. Innan Sophie vet ordet av det börjar de tala med varandra och snart har de lovat att träffas. Sophie tar det först som ett tidsfördriv men snart märker hon att hon är stört kär i Robin. När skolan börjar och kompisarna kommer tillbaka vet hon inte vad hon skall göra.

Sonya Sones skriver i diktformat vilket gör boken speciell. i början tänkte jag att det blir svårt att hänga med men det var inga problem. Boken är bra skilldrad och på något sätt annorlunda än vanliga kärleks böcker. Vad mina vänner inte vet är skriven ur Sophies synhåll.

"Vad minn flickvän inte vet" är den fristående fortsättningen på "Vad mina vänner inte vet". Skolan har börjat och Sophie är i en knipa. Hennes vänner tycker inte om Robin, men hon själv är stormkär och kan inte leva utan honom. Nu måste hon alltså välja. Dessutom börja Robin på en målar kurs. För första gången känner han sig uppskattad och alla vill ha honom med. På kursen är alla äldre och de vet inte om hans ålder. På kursen träffar Robin Tessa och utan att han vet ordet av det har han trasslat in sig i en kärleks äffär med henne. Hur skall det här sluta? Han har ju redan världens bästa flickvän Sophie. Sedan när Sophie dessutom råkar se Robin tillsammans med Tessa blir allt bara värre.

"Vad mon flickvän inte vet" är skriven från Robin synhåll. Hur han ser på Sophie som hela tidenblir mobbad och utfryst för att vara ihop med honom. Också den här boken är bra skriven och man kan värkligen leva sig in i Sophies och Robins situationer.

fredag 22 januari 2010

Tre Dagar

Jag vet att jag inte skrivit på otroligt länge men nu ska jag börja igen. Först skall jag berätta om en bok som vi läste i svenskan i skolan. Den heter "Tre Dagar" och är skriven av Mats Fontell:
Roy är 15 år och skall åka på skriftskola. Han är spännd och hoppas på en rolig vecka. När han kommer fram märker han att på samma läger finns Petra som går i hans paralellklass. Petra är söt och Roy är väldigt förtjust i henne. En dag är de på utfärd till en ö. Roy och hans kompis råkare bli osams med Petra o hennes kompis Pia. Pia förlåter dem snart men Petra glömer inte lika snabbt.
På kvällen kommer de överrens att de ska smyga ut senare på natten. När de träffas elva tiden är Pia som vanligt men Petra är tyst. Roy och hans kompis undrar förstås vad det är men Pia rycker bara på axlarna och säger att hon inte har någon aning. Plötsligt hör de ljud, någon har upptäkt att de försvunnit ut! Petra springer åt ett håll och de andra åt ett annat. Roy vet inte vem hans skall följa efter. Efter att funderat en sekund far han efter Petra. Plötslig ser han Petra försvinna framför honom och hör ett skrik. Han tar några steg framåt och ser henne. Hon har fallit och slagit huvudet. Roy skriker allt vad han orkar. En av hjälpledarna kommer. De ringer efter en ambulans helikopter. Petra förs till sjukhuset. Alla på lägret är oroliga. På morgonen ringer man från sjukhuset, Petra är död! Lägret avbryts och poliser kommer för att undersöka olyksplatsen. De vill prata med Roy. Roy känner sig skyldig för Petras död. Efter att han kommit hem känns allt fel och han vill bara bort. Plötsligt kommer han ihåg att Pia pratat om att hon skall åka till Sverige med sin mamma, som arbetar på en båt. Utan att tänka på det längre ringer han till Pia och frågar om han får hänga med. Han kan ju alltid åka till sin pappa som bor i Huddiksvall. Pia säger att det nog skall ordnas sig. Utan att berätta till någon vart han far åker Roy.
På båten kommer Pia och Roy närmare varandra. De talar om Petra, döden och allt möjligt annat. I Stockholm får Roy en cigarettask av Pia. Först senare när han skall röka hittar han brevet av Pia. I brevet funderar hon på Gud och vems fel det är att vissa måste dö så unga. Veckoslutet som Roy är hos sin pappa reder han ut sina tankar. Han funderar på vad som måst göras och hur han känner för Pia.
När han kommer tillbaka hem till Finland träffar han poliserna och berättar vad som hände den där kvällen. Roy pratar också mycket med Anders som var präst på skrifskolelägret. Med hjälp av Pia och Anders tar han sig igenom det svåra som hänt.

Jag tycker boken var bra. Den beskrev bra hur det kan kännas att förlora en vän. Personerna i boken reagerar väldigt olika och det gör man ju också på riktigt. Boken är absolut värd att läsas och den handlar inte så mycket om gud, även om det kanske låter så.