Tusen Gånger Starkare

Signe går i en vanlig klass någonstans i Sverige. En vanlig klass där pojkarna bestämmer och flickorna rättar sig efter dem. Tittar sig själva i speglarna för att få godkännande och få rätt poäng av pojkarna. På lektionerna skriker pojkarna ut svaren och flickorna sitter tyst och markerar och hoppas både att få svara och att inte få. Signe är alltid tyst och säger hon något skrattar alla och ber henne tala högre. Den enda flickan i klassen som vågar säga något är Mimi. Hon är klassens drottning, ser sig mest i spegeln, vill ha mest komentarer av pojkarna, och spelar dumare än de andra.

Men en dag ändras alting. Lärarna är förväntansfulla då de talar om den nya flickan. Saga heter hon. Hon är stark och vågar ta för sig. Lärarna väntar. Det är just vad flickorna i klassen behöver. Någon som lär dem att ta åt sig och ta plats, våga säga vad de tycker.

Allt blir endå inte som lärarna trott. Saga är ennu starkare än de tror. Hon är inte rädd för något! Hon ser lärarna i ögonen när hon talar med dem och ger svar på tal åt pojkarna. Sakta men säkert börjar Saga vända upp och ner på saker och ting i klassen. Hon får alla flickor med sig. Tilsammans, med Saga, är de starka. Tillsammans tågar de ut från klassen, svarar på frågor utan att ha fått ordet, sjunger högt och ljudligt och ändrar gymnastik lektionerna från bollspel till dans. Tillsammans kan de vågar de! Hemma i ensamhetet drömmer Signe att en gång våga göra det Saga gör, att en gång också bli stark! Signe önskar att hon skall våga.

Allt det här är någet lärarna inte räknat med och till slut vill de ta tillbaks allt de sagt. De vill se ett slut på det här och få allt tilbaka till det vanliga. De bestämmer att informera eleverna om att det här inte fungerar. Saga frågar öppet vad som inte fungerar. Att flickoerna beter sig som pojkar? Att flickorna slutat vara snälla och stöda lärarna? Saga håller med att det inte fungerar men hon menar något annat än lärarna. Hon menar att flickorna och pojkarna måste ha samma regler.

Tusen gånger starkare är skriven av Christina Herrström. Allt det hon säger stämmer exakt in på vad jag lärt mig i skolan. Man får nästan för sig att hon gått i skolan de senaste åren och berättar om sina erfarenheter därifrån. Christina skriver på ett sätt som gör att man inte vill sätta ifrån sig boken. Signe växer under boken från en liten, blyg tönt till en ung kvinna med många tankar som vågar säga ifrån. Jag vill verkligen rekomendera boken och håller med recenenter runt om i Sverige som gett den mycket bra feedback. Tusen gånger starkare har nominerats med Augustpriset.

All we know of love

All we know of love handlar om 15-åriga Natalies resa från sitt hem i New York till sin mamma i Florida. Orsaken är att det nu är fyra år, fyra månader och sexton dagar sedan Natalies mamma gick ut och inte kom tillbaka. Under resa träffar Natty en massa människor som alla har sin historia att berätta om kärlek. Olika sorters kärlek, glad kärlek, sorglig kärlek, ömsesidig kärlek och ensidig kärlek. Hon märker att alla har berättelser eller minnen de aldrig berättat, kanske ingen haft tid att lyssna eller ingen velat lyssna på dem. På resan ner till Florida lär sig Natalie mycket om kärlek. Hon inser att det viktigaste med resan inte var att träffa sin mamma som hon trott, utan att hon måste lära sig av sina egna misstag och våga göra misstag. Natalie lär sig också att kärlek inte är så lätt som det verkar.

All we know of love är skriven av Nora Raleigh Baskin. Den lärde mig mycket om kärlek och håller fast läsaren. Har du en gång börjat kan du drömma om att sluta!! Varje kapitel börjar med ett citat om kärlek. Jag läste den på engelska och vet inte om den finns översatt till svenska. Denna bok får dig att se på den kärlek du får med ett stort värde och du blir lycklig för det du har!

Bär alla muslimer faktist slöja eller gifter bort sina döttrar?

I malmö bor familjen Rastegar-Irandoust. I familjen bor Panthea Rastegar är mamman i familjen som gör allt för att lära sig att bli svensk. Hon intervjuar alla om vad som är svenskt och hur man firar det ena och det andra på ett svenskt vis. Sen har vi Amir Irandoust. Han är pappan i familjen och han förstår sig inte alls på svenskarna, även om han gör allt för att lära sig. Han är alldeles chockad då barnena inte har några läxor eller då de fägar hårena. Till familjen hör också dottern Bahar och sonen Shervin. Bahar hatar att kännas sig annorlunda och tycker att hennes föräldrar bara skämmer ut sig. Hon lever sitt liv och är mycket bästemd. Det som försvårar detta lite är att hennes pojkväns mamma tycker att Bahar borde kännas sig åtmonstone lite utanför sammhället, vilket Bahar tycker att är alldeles onödigt. Lillebror Shervin växer från att ha varit en lite vild unge till en som tycker mycket och gärna vill vara svensk även om det inte riktigt lyckas. Allt eftersom det inte fungerar börjar han hänga mera och mera med sin invandrar vänner.
Marjaneh Bakhtiari skriver på ett sätt som får boken att vara lätt att hänga med i. Kalla det vad fan du vill är rolig och får dig emellanåt att gråta av skratt. Jag tycker om sättet hon skriver på och hur personerna utveklas i boken.